- Project Runeberg -  Vita och röda : en bok om sista finska kriget /
164

(1918) [MARC] Author: Ernst Klein - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Eftermiddagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164
och bläddra i ett stort finskt konversationslexikon,
som bonden räddat dit ned. Och att fara ifrån den
där ogemytliga gården var ogörligt. En kollega, som
tog en av hästarna för att köra ned till batterierna
bakom oss, blev ett par timmar på den resan, som
var några hundra meter. Ty när han väl kom fram,
lade fienden vägen under sådan eld, att han fick avstå
från att resa tillbaka, till dess de lugnat sig där uppe
vid Messuby. Själv var jag ett tag ute på landsvägen
för att prata med några officerare, som spatserade förbi.
På återvägen kände jag mig som en hare i ett pass,
där flera jägare, lyckligtvis dåliga, brände av sina
hagelskott efter mig. Jag hann knappt resa mig
efter en djup bugning för en tjutande och surrande
projektil, förrän nästa damp ned i närheten. Till sist
bara sprang jag och lät dem komma som de ville.
Eöjligt nog kände jag mig tryggare inomhus, ehuru
det skydd, som tak och väggar erbjödo, var ganska
illusoriskt. -—• Under denna långa söndag i dymmel-
veckans begynnelse lärde jag i alla fall förstå, vad
hundratusental män i Europa, som ha ungefär min
grad av mod och nervstyrka — alltså inga hjältar —
äro dömda att uthärda sedan snart fyra år. Och ändå
vistades jag bara i den stilla förgården.
Hur det gick till därinne i krigets stora offerhall (för
att inte säga slakthus), därom kunde jag bara sluta av
öronens vittnesbörd. Det som jag hörde förklarades
av en militär vara bevis på ett utmärkt samarbete
mellan artilleri och infanteri. Det förra stod bakom
oss, det senare låg ett eller ett par tusen meter framför
oss nedåt järnvägen mellan Vehmainen och Messuby,
där slätten övergick till skog. Nu sköt vårt artilleri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free