- Project Runeberg -  Vita och röda : en bok om sista finska kriget /
165

(1918) [MARC] Author: Ernst Klein - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Eftermiddagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165
med fyra eller fem kanoner tätt efter varandra, en
dånande trumvirvel, och strödde den fientliga infanteri-
linjen med shrapneller. Och strax efteråt kom det
ett skarpt, hastigt smattrande därbortifrån. Ma-
növern upprepades gång på gång. Först: bom, bom,
bom, bom! Och sedan tacktacktacktack! Saken gick
så till, sade man mig, att fienden i skogen blev nervös,
när granaterna och shrapnellerna sprungo kring öronen
på honom, och att alltid någon grupp försökte byta
position. Det var just vad man väntade på framme
vid kulsputorna. I samma ögonblick som någon
visade sig, fick han fyrtio eller femtio skott efter sig.
På det sättet bibragtes fienden förluster, som trots
hans mod tvungo honom att småningom draga sig till-
baka. Det hela var en regelrätt klappjakt.
Underligt var det att stå och titta ut på landsvägen
denna kulna eftermiddag. Den var som utdöd. En-
dast då och då passerade några man med breda luckor
mellan sig, hukade, brådskande. En yngling sågo
vi dock gång på gång, en underbart vacker gosse med
lockigt, mörkbrunt hår och stora, sydländska ögon i
sitt friska, solbrända ansikte. Han red förbi, alltid i
galopp, alltid med den soligaste min, när man hälsade
på honom. Det var batteriets rapportryttare, en
17-årig gymnasist från Helsingfors av italiensk börd.
Han var redan en liten berömdhet, denna muntre
pojke. Hans rykte som intelligent, fyndig och döds-
föraktande ordonnans hade redan hunnit befästas.
Jag kunde inte låta bli att känna oro, var gång jag såg
honom rida ut, och glädje var gång han vände tillbaka
på sin ruggiga och svettiga kamp. Annars var det
inte mycket roligt att se. Några ängsliga forbönder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free