- Project Runeberg -  Vita och röda : en bok om sista finska kriget /
166

(1918) [MARC] Author: Ernst Klein - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Eftermiddagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i66
kommo körande med ammunitionslådor till infanteriet.
Enstaka slädar med rödakorsflagga i aktern kommo
tillbaka. I var och en av dem låg en svårt sårad, över-
höljd med gamla täcken. Ur en av dem, som körde
sakta, droppade blod. Det blev ett långt, mörkt spår
på den blanka, isiga vägen.
Fram på eftermiddagen red en artilleriöverste förbi
och fick se civila på gården. Det måste ha förvånat
honom. ° »Märker inte herrarna, att gården beskju-
tes!» frågade han. Om vi märkte! Vi märkte dess-
värre bara, att också vägen besköts och kunde inte
riktigt besluta oss för, vilken beskjutning vi borde
föredraga.. Somliga ville gå längre fram, där luften
otvivelaktigt på en viss sträcka var renare. Andra
ville stanna och vänta. Andra åter ansågo det bäst
att fara tillbaka till Kangasala, skaffa mat och sova.
Till dem hörde jag. Emellertid kom en kollega, som
varit ute på rekognoscering, och talade om, att de
röda gjort en kringgående rörelse längre söderut och
nu hotade Kangasala och vägen dit. Jo, här satt man
vackert!
.Nå, vi beslöto i alla fall att fara så långt bakåt, att
vi finge säkra underrättelser, åtminstone till en röd
gård nära skogsbrynet, där den nyssnämnde artilleri-
översten och vår gamle general hålla till.
Dit kommo vi med förenade krafter och god fart i
lagom tid för att se kvällssoln, som äntligen bröt ige-
nom molnen, spegla sina strålar i dess små rutor och
• sapristi! i rören till några kanoner som just
bröstat av på backen intill stugknuten. Och vi, som
ville fara i fred för kanoner! Knappt hade vi hunnit
få oss ett glas te, förrän de började dundra på, så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free