- Project Runeberg -  Vita och röda : en bok om sista finska kriget /
202

(1918) [MARC] Author: Ernst Klein - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter kriget - Parad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunde man lätt förvandla sig från »frontsvin» till
gentleman på en enda, njutningsrik förmiddag. Så
gjorde jag. Den dagen är oförgätlig. Den inneslöt
besök i badhus och rakstuga, herrekipering och skräd-
deri, skomagasiu och tobakshandel och nådde redan
vid lunchtid sin kulmen på en liten fin restaurang, i
ett sällskap muntra herrar, som tillbragt största delen
av den röda tiden vid samma intimt avskilda stambord.
Dessa herrar voro oändligen glada och nöjda denna
soliga aprilförmiddag. Det föreföll mig som skulle
samtliga helt nyss genomgått samma renselse och ny-
födelse, som uppfyllde mig med sådant välbehag. Där
talades om allt möjligt, om konst (majoriteten bestod
av arkitekter) och om affärer, en smula politik också,
men inte något väsentligt, om skjutning, tortyr, sår
eller andra norrut oundvikliga ämnen. Samtalet var
helt enkelt civiliserat. —■
En stor tidningsredaktion, som jag besökte, präg-
lades också av denna milda, livgivande stämning.
Arbetsglädjen efter den långa, påtvungna semestern,
var iögonenfallande och kamratandan nästan kärleks-
full efter alla skilmässor och faror. Och där satt
folk, som kunde tala om vad som hänt och skulle
hända med en grad av objektivitet, som man alldeles
glömt, att den fanns till. Till och med den lätta
skepsis och den kärlek till smått förringande uttrycks-
sätt, som den äkta journalisten inte gärna släpper,
när han är i sitt esse och talar med kolleger, återfann
jag med rörelse däroppe och detta icke blott på tal
om den svinhuvudska senaten, utan rent av när det
rörde de röda. Man var ju så van vid dem, och —
förresten — nu var det ju så länge sedan de regerade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free