Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jago: Skådespelerskan - II. Fransiska skrifver till Artur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, visst joblarjdg råt massans skri;
Men den allt b&iiföraftde gudinnan, i
Just då hon försjunka tyck» deri,
Känner dock ten tomhet <tøup Uos qvinnaiv
Fåfängt är min lysande teater
Rik på ära, skönhet, makt och gull.
O, den hyllar blott hjeltinnanfe datér;
Intet hjerta klappar för min skull*
ytU ihon ser en tnäkt, bdstämrianjAa ’’
Huru högt hon! lyftat kowstnäta vingen;
Meneden < är så stolt; och frätofiban(ler >
Sökerfeértqnvtn, hon Ærme* ringen.
SftJhonTik en fflyktig aiidfe’ ilftry
Strötf ut’ kranéar öfyer tøthd "Och land;1
Men yid4 i«tet*.!trogét bröst-hon* lrVilari
Ack, hoti är dock människa ibland! !”
Men i nattens stund\ den tysta, sena,
Då hon häftigt- kastat masken af,
Och re’n smickrets dunster gått i qvaf;
Då är allt s& tyst, och hon allena.
Ynglingsskiirans serenad hon hör
Ljuft förklinga och ej börjås åter;
Månbelysta gatans* jubel*dör —
Hvad gör nattens drottning’då? Hon gråter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
