Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jago: Skådespelerskan - II. Fransiska skrifver till Artur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sin yngling Orleans* mö såg opp,
Och hon dämpade den bittra striden ,
Slet sin boja med gigantiskt hopp
Och till slut vann segern, tron och friden»
Sist hon bleknar bort mot dödens land,
Än ,p& jprdea fast, från jorden skild,
Håller s^tims fana i sin hand,
Blickande tnot himlen — mot. hans bild.
Hästa afton ingen ro jag. hade:
Är han här? Han är ej här bestämdtl.. •.
Och mitt öga till ridån jag lade:
O, der satt han] — Ja, han sgtt der jemt.
Men gedigen svälde konsnärsflamman,
Förr ett, barn . af .stnndeiis^ ögonblick;
Tusen hand med! lifviet knöto samman
Min talang,; aom nu ett lyerta fick.
Ej triumfens retning mer jag kände,
Helig blef mig konstens ädla stund;
Ej så många blommor man mig sände,
Men jag gick till månget hjertas grund.
Och,mig Hfvet tycktes hviska: Var du
Ej ett flarn, och du dig trodde skär?.
Nu min hemlighet, den djupa, har du.
Ser du huru innerlig jag är?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
