Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jago: Skådespelerskan - II. Fransiska skrifver till Artur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heta rosor, gyllne band jag såg der;
Ej en samling från den bleka höet;
Nej, en verid af kärleks brand ja låg der,
Sändande sin värma mot mitt bröst
Tårfyldt öga rågade jag höja,
Tacksamt dallrade hvar hjertats sträng. -—*•
Oifvarndbg ett smil att mig förhöja
Med en pantomim: oui^trés btonf
Och han hvilade sig stolt och mäktig;
Full af Hf var hans förnäma gest,
Men hans bUek sken mörk och kall och präktig;
Diatnantér i hant hvita Väst.
Och sin åodla étråffdom ödet sände; <
Aldrig Orleans’ mö én tomhet bår
Tnng som denna, aldrig så hon hände
Att trån himktn hon föndrifven var.
Men bredvid —ej der en bild som sårar —
Blek en yngling satt, så varm som jag.
I mitt spd^låg hvart håns anletsdrag,
Och hans öga det var fullt af tårar.
O, hvem var da, älsklige? Blott da
Kom min störda själ p& nytt att brinna: ■
Lifvet egdé ljus och sång ännu,
Straxt jag blef igen en konstnärinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
