Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Byström, redaktör. Barkbrödsdagar och nådeår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reddes bröd till människor, av rönn- och aspbark fick
man foder till kreaturen; även lav och renmossa kom
till användning.
I vissa sydliga delar av värt land fanns det
livsförnödenheter, men det var ej möjligt att frakta
tillräckligt av dem till Norrland. På våren 1867 dröjde det
länge, innan båtar kunde börja gä från exempelvis
Stockholm, ty isen låg kvar i norrländska hamnar ända
till midsommar. Järnvägar fanns ej då i Norrland.
Livsförnödenheter fraktades visserligen efter häst med
kärra eller släde, men dels kunde detta ej på långt när
fylla behovet, dels blev priserna så höga genom dylika
transporter, att den mindre bemedlade befolkningen
icke förmådde köpa. Från Ryssland kom något rågmjöl,
men detta ryska "mattmjöl" hade sjösmak och var sä
klimpigt, att det knappast var bättre att bereda och
äta än barkbrödet.
Jag minns en liten episod från denna nödtid. Min mor
hade icke något riktigt mjöl att koka gröt av. Hon tog
då till barkmjölet. När vi barn skulle äta den gröten,
så sade vi:
— Nej, mamma, vi vill inte äta det här.
När barnen säger så, brukar nog mammorna svara:
"Var snälla nu, barn, ät och var tysta." Men mor sade
inte ett ord till oss. Hon gick ut i förstugan. Vi undrade,
om hon tänkte gå ut efter någonting annat åt oss att
äta. Hon dröjde, och när vi gick ut för att titta efter
henne, stod hon i förstugan och grät över att hon inte
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
