Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Byström, redaktör. Barkbrödsdagar och nådeår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade mat att ge sina hungriga barn. Jag ser henne ännü
för mig, där hon stod med svidande hjärta och tårar i
ögonen.
Barkbröd kunde man äta, men barkmjölsgröt var
snart sagt omöjligt att förtära.
I en by ute på bygden fanns det råghalm, som de
hackade, torkade i bastun och malde i kvarnen samt
bakade bröd av. I denna by lättade nödtiden något förr än
i vår by uppe i skogsbygden. De hade en del av detta
råghalmsbröd kvar, då de fick något litet bättre att äta.
Och då sändes detta bröd till oss. När vi fick det,
smakade det så gott, att jag känner det än, och jag minns
icke, att ens det bästa vetebröd, som jag fått längre
fram i livet, smakat så gott som detta råghalmsbröd.
•
Baptisterna i Skorped hade också en livlig
söndagsskolverksamhet. Ett av mina tidiga och mera
varaktiga intryck om nödvändigheten av att bliva en kristen
människa erfor jag, då en lärarinna, som jag hade i
söndagsskolan, höll ett tal till både barn och äldre. Hon
skildrade livligt lyckan av att få vara Guds barn. Men
hon talade också om faran av att vara en ogudaktig
människa. Särskilt betonade hon, hur farligt det var att
gå in i evigheten med en ofrälst själ. Evighetens
oändlighet illustrerade hon med följande, som jag i senare
tid sett en av de gamla andliga författarna också
använda. Hon sade: "Om hela jordklotet vore en enda
sanddriva och en fågel komme en gång för vart tu-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
