Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Eliasson, fabrikör. "Och det har gått"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som erfordrades för driften, ävensom avlöna de arbetare
som nödvändigast måste anställas, samt slutligen föda
mig själv och min hustru i närmare ett års tid tills vi
kunde få någon inkomst av vårt arbete. En god vän, för
vilken jag relaterade min ställning utbrast: "Hur skall
detta gå!" Jag svarade: "Det måste". Och det har gått,
om än med hårt arbete och många bekymmer.
Jag fortsatte min verksamhet med att mottaga hudar
och skinn till beredning, s. k. lönläder, samt så långt jag
förmådde köpa hudar, som bereddes till avsalu. De tio
första åren var de svåraste och mest påkostande under
hela min levnad. Särskilt vissa tider på våren och hösten
arbetade vi ofta till över midnatt, och många gånger
före mina resor höll min hustru och jag på till tre- och
fyra-tiden, för att jag med hästskjuts ett par timmar
senare skulle kunna komma till platserna för att
återlämna det färdigberedda lädret. Under dessa resor, som
varade tre à fyra dagar, fick jag liten eller ingen vila.
År 1897 hade rörelsen fått en sådan omfattning, att
det blev nödvändigt att utöka driften. Jag beslöt då att
under sommaren uppföra en större och tidsenligare
fabriksbyggnad vid älvstranden, där ånga skulle
användas som drivkraft och uppvärmning, och nya
maskinella anordningar skulle kunna införas. Den nya
byggnaden, som blev färdig frampå hösten, tedde sig med
sin murade, höga skorsten storartad i jämförelse med
det gamla garveriet. Men så hade den också kostat rätt
mycket efter mina förhållanden.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
