Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Eliasson, fabrikör. "Och det har gått"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
missionärerna var det icke en liten förmån att få följa
dessa båtar, enär vi fick resa fritt. Från Stalingrad tog
vi tåget till Moskva och Petersburg. Där stannade vi
några dagar och hälsade på min svärfar, som var bosatt
där. Min svärmor hade på våren samma år fått gå till
den eviga vilan.
Komna till Sverige, stannade vi först i Stockholm,
där jag sökte och erhöll plats vid nya läderfabriken vid
Järla. Till följd av lokala förhållanden blev min vistelse
där kort. Vi reste då till Arvika för att rådgöra med
fabrikör Nordbäck. Han beredde mig arbete, tills jag
kunde få plats på något annat garveri. Rätt snart fick
jag plats hos fabrikör Lindgren i Karlstad, där jag
stannade till våren 1888. Då reste vi till min hembygd,
Malung, för att börja egen verksamhet.
Att börja garverirörelse med så gott som två tomma
händer är ingen lätt sak. Men jag lade den saken som
allt annat i Guds hand. Och så fick jag av fabrikör
Nordbäck låna ettusen kronor på tio år med villkor, att
jag kunde få ett liknande lån på samma villkor av andra.
Min morbror F. O. Andersson i Kristiania och några
andra vänner sammansköt då 250 kronor var. För att
säkerställa mina långivare, i händelse av dödsfall,
livför-säkrade jag mig för tretusen kronor på tre brev och
lämnade dem som säkerhet till de olika långivarna.
Dessa två tusen kronor jämte några hundra, som jag
sparat, var hela mitt rörelsekapital, för vilket jag skulle
bygga garveri, köpa material och råvaror samt annat,
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
