Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Larsson, kommendör. Under fostran för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arrendeavgiften var femtio kronor pr år. Här lade han
ned all den tid och kraft, som ej tjänsten krävde, och
vi barn hade att hjälpa till så gott vi kunde.
Under vintrarna sysselsattes min bror och jag, då så
behövdes, med snöskottning för järnvägens räkning och
om somrarna med diverse arbeten mot en ersättning av
femtio till sjuttiofem öre pr dag. Men nog förväntade
de äldre arbetarna i laget, att vi skulle hålla jämna steg
i arbetet med dem. Under min sista sommar hemma
deltog jag i slåttern på den närbelägna gården. Femton
timmars arbete pr dag belönades med femtio öre och
maten. Potatisplockning på höstarna var jag också med
om mot tjugofem öre om dagen och kosthåll. Det var
strävsamt, men också intressant. Hart arbete hjälpte
oss att förstå penningens värde.
Två gånger om året, vår och höst, hölls marknad i
närheten av kyrkan. Vi hade långt dit, en hel mil, och
naturligtvis måste man gå hela vägen. Där samlades
traktens ungdom. Utrustade med tjugufem öre vardera
jämte några hopsparda slantar kunde vi ju inte slå oss
på storaffärer. Men det var nöje nog att se på när andra
åkte på karusellen eller deltog i målskjutningarna. När
vi kom hem var vi en billig fällkniv eller en blindklocka
rikare. Förtäringen hade inskränkts till litet körsbär
eller några "polkagrisar". Men nog hade vi mer nöje
för våra ören än man nu för tiden har för kronorna.
Till högtiderna hörde för oss barn också besöken av
den ambulerande skräddaren och skomakaren med deras
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
