Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Larsson, kommendör. Under fostran för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par dödsfall inom vår bekantskapskrets gjorde
ett djupt intryck på mig. Flera av barnen i den
söndagsskola jag besökte bekände sig vara frälsta, men jag
kunde aldrig komma till någon visshet.
Vid ett husförhör av pastor Palmberg blev jag av
honom tillfrågad, om jag var frälst. Härtill svarade jag
"ja" under hopp om att därmed lättast komma undan.
Sedan försökte jag nog leva efter vad jag bekände, men
det gick icke många dagar.
Sju år senare, då jag var nyfrälst, träffade jag
pastorn åter, och ett tjugutal år senare förkunnade vi
evangelium samtidigt vid ett större möte i Borås.
Jag hoppades, då det blev fråga om min framtida
sysselsättning, att få bli folkskollärare. Det var det
högsta jag vågade tänka på. Men vi var fattiga, mina
föräldrar hyste dessutom en avgjord motvilja för allt,
som hade något med kyrkan att skaffa, och från andra
håll var det ej möjligt att uppdriva de medel, som
behövdes för studierna till en skollärarebefattning.
Skollärare Svensson, som lagt märke till mitt intresse för
teckning, lovade då skaffa mig en plats vid Litografiska
Bolaget i Jönköping för utbildning till litograf. Som
sextonåring fick jag göra en början där, och jag hade en
viss framgång inom detta yrke. Det betydde försakelse
och hårt arbete, men sådant har jag aldrig varit rädd
för. Så mötte Gud mig på min väg, jag blev frälst och
frälsningssoldat samt började vid tjuguett års ålder den
bana, på vilken jag ännu efter femtiosju år befinner mig.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
