Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag följde dispyten med stigande förvåning. Den
versen kunde ju till och med jag så väl utantill, hur kunde
då dessa trägna bibelläsare och kolportörer vara så
okunniga? Och varför tänkte ingen av dem på att slå
upp en bibel och se efter? Till slut blev det mig
omöjligt att tiga. När farbror A. återigen kom med sitt
"bär", var det jag, som helt förnumstigt avbröt med ett:
"Det står allt borttager". Effekten blev storartad: ett
ljudligt och långvarigt skratt. Och därpå från den sjuke
ett vänligt och överseende: "Det var rätt, hjälp far din
du!"
Varför man skrattade, kunde jag rakt inte förstå,
och ingen förklarade saken. Jag måtte ändå ha funnit
det förlösande ordet, ty ämnet togs inte upp vidare.
Varför står nu detta minne så levande för mig, och
varför är det mig så kärt? Jo därför, att jag redan då
hade hört så mycket om Johannes Andersson, att jag
visste att han var en märklig gudsman. Jag kände
instinktivt, att besöket hos honom var en upplevelse. Det
gläder mig ännu, att jag en gång fick se — och på sätt
och vis även höra — detta benådade, förföljda och
trogna Herrens vittne. Och hans vänliga ord ha känts mig
som en välsignelse.
När skall den gård, som var Johannes Anderssons
hem här på jorden, få sin minnessten ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
