Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delen farbara endast vintertid, färdas vi genom skogar
och över sjöar två mil längre åt sydväst. Familjen, som
nu består av far och mor och fem pojkar, den äldste 10
år, den yngste bara några veckor gammal, flyttar till
byn Solberga i grannförsamlingen Sillerud. Där hade far
fått ordinarie anställning, och eftersom alla de tre
skolhus, som han skulle ambulera emellan, saknade
lärarbostad, hade privat sådan måst anskaffas.
Nyfikenheten och förhoppningarna på det nya
hemmet var givetvis stora, åtminstone bland barnen. Far
var den ende, som hade sett stället. Men vilken
besvikelse blev det inte! Att far kunnat nöja sig med en sådan
bostad, kan förklaras endast därav, att han i allt, som
gällde timliga ting, var den förnöjsammaste människa
man kan tänka sig. Stugan var ett eländigt litet ruckel
och förfallen på alla vis. För storväxta personer gällde
Sehlstedts ord: "Djupt man måste buga att där få träda
in". Ja, mycket högresta måste även efter inträdet
vara på sin vakt, så att de inte stötte huvudet
mot taket, där detta buktade ner som mest. För att
förhindra att taket alldeles rasade ner hade man stöttat
upp det på mitten med en påle.
Utefter väggarna och vid spismuren var golvet
garnerat med större eller mindre råtthål, som vi täppte till
med enris. Detta hindrade inte, att vi en gång fick en
mycket ovälkommen gäst på den vägen. En stor orm
kom glidande upp genom ett hål vid spisen. Lyckligtvis
fick någon se ormen, innan den hunnit upp på golvet,
5—När vi var unga II
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
