Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och inte mindre lyckligtvis var far hemma och kunde
döda ormen med "så-stången", ett redskap som fanns
i varje hem och hade sin plats i vrån bakom vattensån.
Far sa, att ormen var en huggorm.
Att vi i hög grad vantrivdes i Solberga, är ej att
undra på. Men hade vi vetat, att socknens störste son
bott en tid av sin hårda barndom i Solberga och kanske
under samma tak, som nu gav oss ett bristfälligt skydd,
då hade nog den gamla stugan ändå fått något av gloria
över sig och vår fantasi vingar att i någon mån lyfta sig
över vedervärdigheterna.
Utom "stugan" — vardagsrummet — bestod
bostaden av ett litet kök, som vi egentligen använde till
förvaringsrum för varjehanda, samt en mycket trång
kammare. Inte kan jag förstå, hur det kunde gå till, men
trots knappheten på både mat och utrymme var det
ändå det torftiga lärarehemmet, som tog emot
kol-portörerna, när dessa kom vandrande till vår avkrok.
Det länder predikanterna till heder, att de kunde finna
sig i så primitiva förhållanden. Dessa enkla människor
hade föga fordringar — utöver den att få förkunna
evangelium. Den uppriktiga glädje, varmed de blev
mottagna i vårt hem, gjorde det väl också lättare för dem
att överse med bristerna.
För oss barn har det alldeles visst haft sin stora
betydelse, att vi ända från tidigaste år fått minnas vårt
hem såsom ett "missionshem".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
