Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skjuta ut läpparna lika snabbt och ofta, som hon
blinkade.
Det gick några veckor, men så tog mor resolut hand
om affären och styrde om, så att den gamla fick
härbärge på annat håll.
Så kunde en skollärare bli behandlad på 1870-talet.
Fallet får väl ändå anses unikt. Vad som däremot synes
ha varit regel var, att läraren inte fick sin lön på
fastställd tid. Hur många gånger kom inte far missmodig
hem efter att ha vandrat den milslånga vägen till
skolkassören för att endast få beskedet: "Det finns inga
pengar inne"!
Lönen var 600 kronor, och det ansåg mången vara
alltför högt tilltaget. En bonde frågade mig en gång,
hur mänga syskon vi var. Då jag nämnde siffran 6 —
senare tillkom ännu ett — såg han först betänksam ut,
men så sken han upp. "Ja, det går väl an för en
skollärare, som har så grov lön", förklarade han.
Och gick gjorde det. Det låter som en saga, när man
betänker, att det fanns 8 å 9 munnar att mätta, och det
kan inte förklaras med annat än Guds välsignelse och
den allra yttersta sparsamhet. Inte många skulle nu
nöja sig med en sådan matsedel, som förekom i
lärar-hemmet i Solberga. Frukosten bestod så gott som alltid
av välling, vilken åts tillsamman med ojäst bröd av
sammalet havremjöl, alltså med sådorna inmalda så
långt dessa lät sig malas. Till middagens potatis åt man
mest mjölk eller sill eller bara "dopp". Detta bestod av
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
