Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi barn kunde aldrig lära oss trivas i Solberga utan
längtade åter till vår förra bygd och våra släktingar
där. Det var nog inte bättre med mor, fast hon inte
klagade, ännu mindre tjatade som vi. Vi lämnade inte
heller Gud i fred. I höladan föll vi på knä och bad honom
hjälpa oss åter till vår längtans bygd. Och hjälpen kom.
I byn Elofsbyn nära intill det gamla hemmet ägde mor
en liten arvslott. När det så erbjöds tillfälle att
fördubbla detta jordstycke genom inköp av ett bredvid
liggande, lyckades det för far att göra denna affär. Sa
uppstod det tredje barndomshemmet, Ekebacken, som
ännu är i några av barnens ägo. Vi kunde här föda 4
kor och en liten häst. Hit flyttade alltså familjen efter
en tvåårig förvisning, och mor och pojkarna blev
jordbrukare.
Visserligen hade vi tjänarinna och till en början även
dräng, men det blev ändå ett strävsamt liv för
11—13-åringar. Min äldste bror, Nils Johan, drevs av sitt
intresse för jordbruk och sin starka ansvarskänsla att
arbeta mer än som var nyttigt för honom. Vad mig
beträffar, låg mitt intresse inte till plog och lie, och då
mitt lilla mått av pliktkänsla tyvärr inte räckte till att
kompensera det bristande intresset, uppstod ingen fara
för överansträngning.
För far innebar flyttningen endast ökade
vedervärdigheter. Nu hade han så lång väg till alla sina skolor, att
han under 36 veckor av året måste nöja sig med ett kort
besök i hemmet varannan söndag. Det olämpliga kost-
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
