Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har det nog inte lätt. Det blir nog många stunder av
förebråelser i ensamheten."
En ung bondkvinna, som ofta undervisade oss, var
raka motsatsen till Johannes. Hon var den strängaste
bland de stränga. Jag minns, hur uppskakad jag en gång
gick från söndagsskolan, då hon kraftigare än vanligt
dundrat om död och dom och helvete. Henne ansåg jag
vara den vederhäftigaste av alla. Här var det rätta nitet
och allvaret, det fast pålitliga. Hon gav barnen det de
behövde, inte vad de ville höra. — Hur skall det
förklaras, att denna starkt nitälskande själ om några är lät
sig fångas av och började propagera för —
mormonismen ?
Det var också mycket annat på den tiden, som var
ägnat att skapa skräckstämning i ett känsligt
barnasinne. Hemska rykten spreds och troddes. Ingen tycktes
tvivla på de mest fantastiska historier. I Norge hade
en flicka, som brukade pryda sig med lösfläta, fått ett
fruktansvärt straff. Flätan hade blivit förvandlad till
en orm, vilken hade bitit sig så fast i huvudet, att den
inte kunde opereras bort. Den olyckliga måste bära
ormen hela sitt liv. I Göteborgs domkyrka hade orgeln
tre nätter å rad av sig själv spelat koralen till
domspsalmen "Vaken upp! en stämma bjuder." Tredje natten
hade domprosten gått in i kyrkan och konstaterat, att
ingen människa trakterade orgeln. Starkaste intrycket
gjorde dock en serie domedagsprofetior, som vi själva
läste i svensk-amerikanska tidningar. Det som stod i
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
