Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terhet och surmulenhet kunde vara en större synd, insåg
man inte.
Av sång gillades bara den andliga. All annan sång
var av ondo. Fosterländsk sång kände man inte till där
i trakten. När min äldre bror hade börjat på seminariet
och där lärt sig några profana sånger, fann han sig
föranlåten att rättfärdiga detta inför far. Andlig sång
skulle neddragas, om den begagnades som material
vid sångundervisningen. Detta skäl godtog far utan
vidare.
Musik älskade far, fastän han själv varken kunde
spela eller sjunga — sången i skolan ledde han
nödtorftigt med hjälp av psalmodikon. Han höll inte med
den gamle skomakaren-spelmannen, när denne skröt
med hur han efter omvändelsen hade slagit fiolen, detta
djävulens redskap, i en sten.
Det stränga och mörka i gudsförhållandet gick också
oss barn i blodet. Vi mötte det även i söndagsskolan.
Där undervisade olika lärare. En var den blide farbror
Johannes i Botten. Hans ögon lyste så vänliga, och han
talade så varmt om Guds kärlek, att vi gick med verklig
glädje både till och från skolan, då han ledde den.
Farbror. J. hade varit i Amerika, och kanske var det
därför, som han avvek från typen. Men en del äldre tyckte,
att han var för glad och språksam i umgänget med
människor. Kanske skämtade han t. o. m. en smula. En
kristen kvinna sade en gång liksom varnande till mig,
dä hon märkte, hur förtjust jag var i farbror J.: "Sådana
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
