Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig vilka mödor och försakelser som helst, när det gällde
att bära fram budskapet om synd och nåd. Långa
vandringar i mörker och köld, pä igensnöade stigar eller över
farliga vatten, i hällande regn eller rykande oväder —
intet fick då hindra. Mors oro var ofta stor, då far var
ute pä sådant sätt. Vid ett tillfälle sörjde vi honom en
halv natt och en halv dag som förlorad. Vi visste, att
han den gången måste i mörkret gå över den farliga
sjön Östra Silén, sjön som krävde minst ett
människooffer varje år, sade mor. Frampå dagen kom emellertid
far helt lugnt vandrande, alldeles omedveten om den
uppståndelse han orsakat. Det var bara omtänksamma
vänner, som hållit honom kvar över natten.
Vad far kunde underkasta sig och uthärda på sina
predikofärder, därom kan Gösta, den yngste i
syskonskaran, berätta en dråplig historia:
"Det var dagen efter det stora skyfallet 1902, alltså
sista söndagen i augusti. Far hade lyst ut predikan på
Grenerud, c:a 4 km. från hemmet. Svårigheterna att
komma dit syntes så gott som oövervinnliga, men det
fick inte hindra. Far tog sin yngste son med och
startade. Första två tredjedelarna av vägen gick rätt
skapligt, men så kom äventyret. Bottnebäcken hade
svämmat våldsamt över sina bräddar. Själva bron låg fri,
men vägbanan före bron stod under fotshögt vatten.
Genom att klättra på gärdsgården avancerade vi så
nära bron, att vi hade möjlighet att på ett par
brädstumpar ta oss över vägdiket fram till bron. Far, ivrig
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
