Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som alltid, såg inte så noga efter, var han placerade
fötterna. Han plumsade i och försvann i det djupa diket
så fullständigt, att hatten var det enda, som möjligen
var torrt på honom. Jag lyckades dock få både honom
och mig upp pä bron. Hans paraply fördes bort av
strömmen. Tidigare på dagen hade hans käpp tagits av
Räversbäcken. Hoppas de två återfann varandra under
lugnare förhållanden i sjön Aspen.
Men hur gick det med mötet på Grenerud? Den som
kan fråga så, han kände inte Olof Jonasson. Strax på
andra sidan bäcken stod en ladugård. Här ställdes jag
på vakt utanför, medan far gick in, klädde av sig, vred
vattnet ur kläderna och drog dem på igen. Sen var det
bara att fortsätta till Grenerud och predika för de få,
som hade kunnat komma tillstädes, samt därpå
återvända hem utan vidare missöden. Far brukade inte
gestikulera, när han talade, men denna gång var han
ovanligt rörlig. "Jag vågade aldrig hålla mig riktigt stilla",
sa han.
Morgonen därpå reste jag till seminariet men hann
dessförinnan övertyga mig om att far var frisk och
kry som vanligt. Han var ändå över 68 år."
Sedan familjen flyttat tillbaka till Långserud och far
i regel kunde komma hem endast varannan lördag efter
ett par mils vandring för att återvända söndag e. m.
eller i otta på måndagen, borde han väl haft rätt att
unna sig vila över söndagen. Men så tyckte han inte
själv. Nej, då gick det i regel ut bud i de närmaste
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
