Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byarna, att det skulle bli "bön" på Ekebacken — något
missionshus fanns ännu inte. Och då sattes det fram
bockar och stolar, och på dem lades ohyvlade bräder.
Inte satt man så bekvämt på bräderna, men en trogen
skara kom och lyssnade till förkunnelsen.
Fars flitiga sjukbesök får heller inte glömmas. Så
snart han hörde om någon i grannskapet, som låg
farligt sjuk, tog han sin bibel och gick till honom. Ofta
blev han kallad, men stundom gick han enbart på sin
Herres order. Helt visst fick han på detta sätt hjälpa
inte sä fä att i frid gä över gränsen.
Även då far kallades att predika utanför hembygden,
var tanken på ersättning härför honom alldeles
främmande. När man ändå fick sitt levebröd genom sitt
ordinarie arbete, skulle man inte ta betalt för att bära ut
Guds budskap. Annorlunda ställde det sig förstås under
den tidigare period, då far för en tid upphörde med sin
lärareverksamhet för att i någon missionsförenings
tjänst helt ägna sig åt predikan.
Givetvis var far även som predikant ett barn av sin
tid, och han hade sin begränsning. Han delade, särskilt
på ett tidigare stadium, tidens smak för en kraftig lagisk
förkunnelse. "Guds vrede brinner till nedersta helvetet
över den minsta synd", var ett ord, som flitigt citerades.
Vid tanke på alla de rusiga och skränande hopar, som
snart sagt varje lördags- och söndagsnatt drog förbi
på vägarna, var det väl heller inte underligt, om lagen
blev det dominerande i predikan. På äldre dar hördes
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
