Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Nilenius, apotekare. I "läsarstaden" växte jag upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan Guds utkorade redskap i evangelii tjänst. Så kom
Carl Johan Lindberg, den förste lekmannapredikanten
i Småland, genom en sådan ropare till omtanke om sin
själs frälsning. Det hände i hans pojkår, och han var
sedan under 60 år verksam som ett brinnande Herrens
vittne. Även predikanten Svening Johansson, som under
mer än 40 år verkade som en tändande, välsignelserik
förkunnare, räknade sitt andliga uppvaknande från en
dylik "predikosjuks" maningsrop. Framför hans
predikstol satt jag ganska ofta i min ungdom. Även en
präst, som var bärare av Andens liv och eld hade 1836
kommit till Jönköping. Hans namn var P. M. Elmblad.
Från honom spred sig den heliga elden både i staden
och dess omgivningar. Men vid sådana tillfällen vaknar
också motståndet, och det uteblev inte heller nu.
Elmblad blev, till stor sorg för många, missiverad till
annan ort.
De troende fortsatte dock sina sammankomster, och
detta skedde i en stuga, belägen just där det s. k. Gamla
Missionshuset 20 år senare byggdes. Helgad var
platsen genom den troende skarans böner, och det Herrens
tempel som uppfördes här, visserligen till det yttre
mycket enkelt, var dock i sanning ett heligt rum. Det
var många som i likhet med mig kände det så.
Predikanten August Pohl, vida känd i gångna tider, skrev
en gång härom i den svensk-amerikanska tidningen
Missionsvännen följande: "Strömmar av nåd och
frälsning blev där utgjutna, och man kan aldrig komma in i
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
