Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laura Petri, fil. dr. Det var alltid vackert väder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lektionsdag infann vi oss i vanlig tid och låtsade om
ingenting. Även han hoppade över alla förklaringar,
men någon dag längre fram yttrade han sig i
förbigående om "den gången ni rymde".
Brandberg var en drinkare, när jag lärde känna
honom, och han hade varit det i många år. Medan jag
läste för honom, övergick han till katolicismen.
— Varför har Brandberg blivit katolik ? frågade min
far en gång.
— Därför att det ej finns någon kyrkotukt i den
lutherska kyrkan, löd hans svar.
Brandberg kände sitt behov av tukt, och han blev
katolik för att bli tuktad. Han längtade efter
förlossning från sin last och gav sig fördenskull i frivillig
fångenskap, han biktade sig regelbundet i Göteborg.
Men det hände nog alltibland ändå, att han var lite
dragen vid våra lektioner. Jag brukade läxa upp honom,
och han framhöll ofta för mig, hur mycket kvinnligare
Ruth var än jag. Ruth knysste aldrig. Han tuggade
kaffebönor för att förvilla spritlukten. Ännu känner
jag doften av hans bönor och hör deras knastrande
mellan tänderna. Jag ser honom lyfta handen upp mot
huvudet och släta till den svarta peruken, som var så slät
och skinande blank redan förut. Mitt uppe på hjässan
hade peruken remnat, och skadan var reparerad med en
svart sammetslapp.
— Ögonen sitter i vägen, anmärkte han, då jag var
trög vid lösningen av ett geometriskt problem.
10—När vi var unga II
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
