Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laura Petri, fil. dr. Det var alltid vackert väder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckt mot en siffra på griffeltavlan. Samtidigt yppar
hans mun det talets inre hemligheter. Det är en ny
fördold värld, som öppnar sig för mina tjusta ögon, en
sanningens och omutlighetens värld, en
rättfärdighetens värld, som ej vet av något prut, den skoningslösa
rättens värld, som utkräver den sista skärven,
matematikens hårda och härliga värld. Gustaf Brandberg var
mystagogen, som förde mig vid handen och invigde mig
i denna sin älskade värld.
Han var ej någon akademiker, han var nog ej ens vad
man kallar en bildad man. Sin far kände han aldrig,
och han hade fått ta sig fram i livet bäst han
kunnat. Som ung tog han värvning vid Göta artilleri, där
hans lärare upptäckte hans begåvning för matematiken
och tog sig särskilt an honom. Sedan blev han
privatlärare i Halmstad, och han blev min lärare, då jag
började läsa på studenten. Ty vid den tiden gavs ej en
flicka inträde vid läroverket, och jag fick läsa privat
huvudsakligast latin och matematik. Några år förut
hade han förberett två andra flickor för studentexamen,
jag och min kamrat Ruth blev den tredje och fjärde
damen i hans matematiska liv. Han mottog oss med
undertryckt glädje, drog ut byrålådan, vecklade upp två
foton invirade i silkespapper och förevisade våra
föregångares studentporträtt. Allt gick lyckligt ett par tre
timmar, men plötsligt en dag sluddrade han på målet
och raglade mellan bordet och bokhyllan. Ruth och jag
tittade på varandra, reste oss upp och försvann. Nästa
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
