Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laura Petri, fil. dr. Det var alltid vackert väder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välde över honom, och han vann en fullkomlig seger
över sitt spritbegär. De senaste åren av sitt liv
tillbragte han på försörjningshemmet, han var gammal
och fattig, men lycklig. Jag beklagade en gång, att han
nödgats skiljas från sina älskade böcker, det enda han
ägt var nämligen ett litet fint bibliotek.
— Gör ingenting, svarade han, jag läser endast
filosofi nu för tiden. Jag har Marcus Aurelius och några
andra böcker, mer behöver jag ej.
Efter hans död sade mig sjuksköterskan på
försörjningshemmet, att hans dödsbädd var en av de
lyckligaste han bevittnat. Han hade betraktat döden endast
som en sömn och somnat in som ett barn på kvällen
med tanke på allt det roliga som väntar i morgon. Han
hade blott dragit täcket över ansiktet, ty han ville ej,
att någon skulle se honom dö. Han dog som en filosof.
Jag var nära sjutton år vid min konfirmation. Nu var
jag fullvuxen och lyckliggjordes med lång klänning,
uppsatt hår och flor för näsan. Det senare kostade mig
ett aldrig förgätet missöde. Pappa bad mig en kväll gå
på posten med ett brev, och jag manipulerade på vägen
så flitigt med mitt vita flor, att jag anlände till posten
med tomma händer. Det var ej roligt avlägga rapport
för pappa. Mitt första teaterbesök i livet gjorde jag
iförd min svarta konfirmationsklänning, festen till ära
prydd med en stor röd rosett vid halsen. Jag kände mig
väldigt fin.
Men den långa klänningen var ej så trevlig i längden,
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
