Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laura Petri, fil. dr. Det var alltid vackert väder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kjolkanten slets snabbt sönder, och man måste titt och
tätt sko om sin kjol. Tidningarna framförde en djärv
kvinnoönskan: kjolarna en decimeter från marken!
Denna revolutionära lösen fann genklang i min unga själ.
När vår gamla sömmerska kom hem nästa gång för
att sy oss nya klänningar till julen, bad jag:
— Snälla fröken, låt inte min kjol stöta mot golvet,
gör den en decimeter från marken.
Fröken Lund såg bekymrad på mig.
— Konstig flicka! sade hon. Förr fick hon aldrig
kjolarna långa nog, och nu vill hon ha dem korta.
Naturligtvis skulle jag "bli någonting". Jag såg ner
på flickor, som stannade hemma och ägnade sig åt
hushåll. De ämnade gifta sig, tänkte jag föraktfullt, men
det var väl ingenting för en modern flicka? Att gifta sig
var fruntimmersaktigt och gammaldags, det låg helt
utanför mina vyer. Min kamrat och jag ventilerade
ideligen våra ideal och framtidsplaner. Pengar eller god
förtjänst hade ej någon lockelse för oss, våra tankar
kretsade vida högre. Något lärt och ädelt skulle vi bli.
Men vad ?
Sista året jag läste på studenten, gick min syster in i
Frälsningsarmén som slumsyster. Hela min gamla värld
störtade i ruiner, och när jag våren 1898 fick min vita
mössa, visste jag vad jag skulle bli: frälsningsofficer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
