Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Törnquist, missionär. I goda preparandkurser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alls ovanligt. Den gode pastor Karl Palmberg och hans
fru upplyste från början, att jag fick räkna mig som
medlem i familjen och måste känna mig som sådan.
Därför blev ock denna tid lärorik och fostrande även
för min andliga människa.
Komminister Palmberg var inte bara präst i
statskyrkan utan tjänade även som ordförande i
missionsförsamlingen. I denna kände han sig lika hemma som
vilken annan medlem som helst. Inte underligt att hans
kyrka besöktes mer av friförsamlingens medlemmar än
av andra sockenbor. Vi frikyrkliga hade helt enkelt inte
råd att gå miste om högmässan på söndagen. Helt
naturligt förekom ej möte i missionshuset samtidigt. En
dag i veckan samlades så många, som hade tillfälle
därtill, i prästgården för att lära sig sånger i
Missionsförbundets sångbok utantill. Att det inte kunde bli tal om
åtta timmars arbetsdag förstår man. Prästgården stod
alltid öppen för en och var. Till staden måste man resa
ett par gånger i veckan för att torga. Privata
konfirmander undervisades i prästgården, och då skulle husets
medlemmar alltid vara närvarande. Till husförhör,
barndop och andra förrättningar ute i församlingen
följdes vi åt. Det var inte lätt att få tiden att räcka till men
arbetet blev dock aldrig tungt. Minnena från det
gemensamma själavinnararbetet från denna tid är
oförgätliga.
I min barndom hade jag hört några av våra första
missionärer. Deras föredrag lämnade djupa spär efter
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
