Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. R. Wahlquist, missionär. Dörrarna öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det första barndomsminnet hör dock ej till min
hemstad utan till fars hembygd i Närke. Till följd av mors
klenhet vistades jag där hos en faster under några av
mina första barnaår. Faster hushållade för en gammal
puckelryggig skomakare, farbror Anders. Så dog den
gamle, varmt troende mannen. Än i dag minns jag,
vilken förvåning och förtrytelse det väckte i den lille
pojkens hjärta, då man band den gamles ben
tillsammans med ett stadigt rep. "Varför gör ni så med
farbror?" undrade jag. Svaret blev: "För att han icke
skall gå igen." Han var ju lytt. Denna bedrövliga
händelse har varit mig till hjälp som missionär. Om arvet
från hedendomen här kunnat leva i århundraden, inte
underligt då om en kinesisk kristen i första generationen
ej har så lätt att frigöra sig från det. Minnesbilden fick
lära mig ödmjukhet och tålamod inför mina kinesiska
medkristna.
Av farbror Anders’ hand bevarar jag en gulnad lapp
med bl. a. dessa ord:
Du är vår tillflykt och vårt hopp, i dag liksom i går.
O, Jesus i ditt dyra namn vi börja än ett år.
När den gamles testamente öppnades, hade han
testamenterat en penning till sin lille vän David. Den fick
bli mig till hjälp, då jag började min
missionärsutbildning. Så ville nog farbror ha det. Ofta lade han
välsignande sina händer på mitt huvud, då jag satt i hans knä.
Den välsignelsen har följt mig livet igenom.
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
