Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. R. Wahlquist, missionär. Dörrarna öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkan, då P. Waldenström eller Carl Boberg predikade,
fanns ingen ledig plats. Många måste stå, men man
turades om att sitta.
Den Evangeliska Alliansens bönevecka firades
allmänt. Den blev upptakten till veckors, ja, månaders
väckelsemöten, då många själar fann frälsning.
Jag minns en sådan stund. En man hade kväll efter
kväll kommit till mötena. Han satt längst nere vid
dörren. Vi kom i samtal. På min fråga: "Vad är det som
hindrar er att lämna er åt Jesus?" kom svaret: "Ett
lagbrott". Mitt råd blev: "Gå och omtala det för polisen
och ta det straff som utmätes." Ett år senare stannade
en bagarvagn utanför Andreaskyrkan. En man kom
mot mig. Det var mannen från Immanuelskyrkan. Han
hade följt rådet och utstått straffet. Nu hade han frid
med Gud och var en lycklig människa. Det vittnade
det glada ansiktet om.
Det blev ofta sent, innan dessa möten slutade. En
kväll blev jag på hemvägen antastad av en kvinna,
tillhörande gatans lätta garde. Men ynglingen fick nåd
att tala med henne om sitt livs Gud, tills tårarna stod
kvinnan i ögonen.
Att vara född och fostrad i ett hem, där Kristus är
älskad, och under de grundläggande barna- och
ungdomsåren få växa upp i en miljö, som på ett särskilt
och säreget sätt präglades av kristna tänkesätt och
kristen aktivitet, är en nåd, som man ej nog kan tacka
Gud för. Det skänker outplånliga minnen för hela livet.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
