Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. R. Wahlquist, missionär. Dörrarna öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingar hade fått det lagt på sina hjärtan att dela ut
traktater på Stockholms krogar och bjuda till
Blåbandsför-eningens möten. Vi gick alltid två i sällskap. Stockholms
krogar var då veritabla buskrogar. Man söp, tills man
var stup full. Raglande människor var då ingen ovanlig
syn på gatorna. Vi gick från krog till krog. Nog darrade
benen första gången vi skulle träda innanför krogdörren
med dess sorlande, svärjande skara av dryckesgäster.
Men dessförinnan hade vi i en mörk källargång under
ett hus böjt våra knän i bön och hämtat kraft. Krogen
vid Österlånggatan var ju hamnarbetarnas tillhåll.
Hamnbusar kallades de då helt föraktfullt. Då vi en
kväll kommit, knöt en hamnarbetare sin näve för att
ge mig ett slag. Då trädde en reslig, grovlemmad
hamnarbetare emellan. "Gör du honom något ont, så får du
med mig att göra. Han vill vårt bästa." Ingen vågade
ofreda oss. Ofta möttes vi av frågorna: "Vad är ni för
några? Är ni präster? Är ni predikanter? Eller
frälsningsofficerare? Hur mycket har ni i betalning för att
ni kommer hit?" Och vi svarade: "Vi är bara arbetare
som ni. Vi har ingen betalning. Vi gör detta på lediga
stunder. Vi vill visa er en bättre väg." Endast en kom
till ett möte. Men den goda säden hade blivit sådd. För
den blivande missionären var det en god
förberedelsetid.
En ivrig traktatspridare var gamle kopparslagare
Jonsson. Församlingen hade utsett en traktatkommitté.
Till denna hörde vi båda. Ofta stod jag bredvid farbror
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
