Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. R. Wahlquist, missionär. Dörrarna öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärare, som gav anmärkning för tre fel.
Anmärkningsboken måste uppvisas och påskrivas i hemmet.
Då jag var elva år, utbröt en väckelse bland barnen
i Smala Gränd 5. Någon särskild ledare fanns ej. Vi
hade våra små möten med bön och sång, och Gud kom
oss nära. Han fick då ett starkare grepp om hjärtat.
Men så tynade det nyväckta livet. Helt borta från Gud
var jag dock aldrig. Syndens vägar lockade ej.
Tobaksrökning försökte jag något men slutade snart därmed.
Gud sökte sitt barn. Annandag pingst 1893 blev för
mig den stora dag, då min Frälsare fann mig på nytt
och för hela livet. K.F.U.M:s ynglingaavdelning, som jag
tillhörde, hade möte den dagen. Som talare tjänade då
prins Bernadotte. Han berättade, att Gud hade frälst
honom ur sjönöd men också att han frälst hans själ.
Talet grep mig starkt, och om det blivit ett eftermöte,
hade jag nog böjt mig. Men ingen frågade, hur jag hade
det med Gud. Hemkommen måste jag böja mina knän
vid min bädd, bekänna min synd och skuld, få förlåtelse
och visshet om barnaskap hos Gud. Det var sent. Mor
och far hade lagt sig. Men jag måste knacka på deras
dörr, tala om vad som skett och få deras förlåtelse. Mor
blev inte mindre glad än jag. I februari följande år
upptogs jag i församlingens gemenskap i
Immanuelskyrkan.
Ett nyvaknat liv måste sättas i verksamhet. Och nog
blev det arbete. Sedan mitt trettonde år hade jag
tillhört Stockholms första blåbandsförening. Några yng-
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
