Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. R. Wahlquist, missionär. Dörrarna öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara." Han måste lyda. Jag hade vunnit seger. Jesu
namn hade bekänts.
De verkliga bönestunderna hölls sedan i småskogen
intill kasernplatsen. Där fann en liten skara troende
pojkar snart varandra. En var kapten i Frälsningsarmén,
en annan löjtnant i samma armé, en tredje elev vid
Betel-seminariet. Själv hade jag börjat vittna något om Gud.
Snart började vi hålla möten i det fria, Beväringar i
hundratal samlades till dessa möten. Även befäl var
med. Strängmusik fick vi från Stockholm. Dröjde det
för länge till nästa möte, var det många som sporde:
"Ska ni inte ha möte snart ?" En avfälling kom åter till
Gud genom dessa möten. Det var en härlig tid trots en
svärjande omgivning.
Ingen formell ungdomsförening var då bildad bland
de många hundratals unga, som tillhörde
Immanuelskyrkan. Men saken fanns. Man måste tillhöra
församlingen för att få räknas till ungdomen i
Immanuelskyrkan. En kommitté ledde dess verksamhet. Ledare var
under min ungdomstid Nils Sjunneson och F. A. Björk.
Ungdomen höll sina möten i en av de mindre salarna om
söndagskvällarna. Sång och bön och vittnesbörd fyllde
mötena med trosglädje och andlig kraft. Salen var
alltid fylld till sista plats av troende ungdom.
Vi var några unga män, som gärna ville ut och vittna
om vår frälsnings Gud, men vi saknade övning och
erfarenhet. Antagligen var vi för blyga för att tala
med våra ledare och predikant Carlsson om vår önskan.
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
