Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. R. Wahlquist, missionär. Dörrarna öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi började på egen hand med små talövningar i
ungdomssalen, då den var ledig. Men snart fick vi hjälp.
Både vår avhållne predikant Carlsson och predikant
Henning Andersson kom oss till hjälp med vägledning
och kritik vid talövningarna, som naturligtvis hölls över
någon bibeltext.
Min oförgätlige vän F. A. Björk tog hand om mig.
Jag fick följa honom både till Tureberg och Väsby, där
ännu icke några missionshus fanns, och ta de första
stegen på predikantens mödosamma men välsignade
väg. Björk var som en faderlig vän.
En nyårshelg skulle trenne unga män ut på
vittnare-färd till Skånella och trakterna däromkring. Det var
målare Erik Börje, som hade sin gitarr med sig,
stadsbudet Lindberg och yngst av dem nedtecknaren av dessa
minnen. I Skånella hade vi våra möten i ett soldattorp
hos f. d. soldat Blomkvist. Utom en liten kammare hade
familjen ett stort kök, i vilket mötena hölls. Då knöts
ett vänskapsband, som än i dag bevaras i tacksamt
minne. Efter några dagar lämnade mina kamrater mig
att ensam fortsätta. Flera platser hade fått löfte om
besök. Det var min första missionsresa på egen hand.
men Gud var med.
Hur gick det då med missionärskallelsen? Inte såg
det så lovande ut. Far ville inte, att jag skulle bli
missionär. Han hoppades, att jag en gång skulle överta
målerirörelsen. Hos honom hade jag arbetat utan lön
och därför ej kunnat spara något. Men Gud verkade i
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
