Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruth Walfridsson, språklärarinna. Gud ledde det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
somnade med huvudet fullt av "Onkel Toms stuga" eller
någon annan intressant berättelse. Mitt avgångsbetyg
däremot blev mycket fint.
Det rådde en god anda i vår skola. Föreståndarinnan
minnes jag med stor tacksamhet för hennes nit och
rättvisa. På den tiden var för mig benämningarna
"troende" och "icke troende" alldeles okända begrepp, men
jag vill gärna räkna min goda föreståndarinna till den
förra kategorien. En av de övriga lärarinnorna började
en söndagsskola, som hölls i en sal i "Lancasterskolan",
så uppkallad efter den store engelske pedagogen Joseph
Lancaster. "Lancasterpojkarna" och storskolans pojkar
låg i ständig fejd med varandra, ja, de slogs till och
med med "daggar". Min ene bror, som var en riktig
stridstupp, kom ofta hem om kvällarna med blodigt
ansikte efter en sådan batalj. Ofta fick jag sota för
släktskapen med min stridslystne bror. Jag glömmer aldrig
hur jag fick springa hela Edsgatan fram, jagad av en
mängd "Lancasterpojkar", som slängde glåpord efter
mig.
Till en rätt uppfostran hörde den tiden undervisning
i den ädla danskonsten. Man skulle förstås lära sig att
få en god hållning och vara graciös i sina rörelser.
Dansskolan besöktes uteslutande av flickor. Efter
undervisningens slut blev det uppvisning på stadsteatern,
där eleverna fick sväva fram som älvor i en älvdans
med slöjor av tarlatan, medan mammorna satt på
parkett och beundrade sina telningar.
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
