Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruth Walfridsson, språklärarinna. Gud ledde det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den miljö, vari jag växte upp, kände man ej till
någon frikyrklig verksamhet. Kristendomslektionerna i
skolan gav mig inga impulser i andligt avseende.
Kanske var det mitt eget fel. I Vänersborgs flickläroverk
fick jag emellertid på ett gediget och kärleksfullt sätt
det mått av vetande, med vilket jag sedan skulle gå ut i
livet och tjäna mitt eget bröd. Detta inträffade förr än
jag anat. Min far dog några år, innan jag slutade skolan.
Han lämnade min mor och sju barn i djupaste sorg.
Vid hans död var jag tretton år.
Begravningsprocessionen, föregången av den florbehängda prestaven, ser
jag så tydligt framför mig, då den lämnade kyrkan och
sakta skred utefter den lilla stadens gator ut till
kyrkogården. Det tycktes mig då, som om all min glädje
följde min far i graven.
Det är gott att veta, att min far älskade Guds ord.
Varje söndag läste han för sin familj Wallins
predikningar, vilka nog för oss barn var rätt så torra och
oförståeliga. Men dessa stunder är dock upplyftande
minnen. Hur allvarligt jag tog denna söndagsläsning
framgår därav, att jag en dag, då min far var borta,
tog fram Wallins predikningar, satte mig i ett hörn i
salen och försökte stava igenom den knaggliga texten.
Jag tyckte nog, att något fattades, om vi ej hade den
vanliga andakten.
Under min skoltid gav far mig en bibel, vari han med
sin vackra handstil skrivit: "Tänk på din Skapare i din
ungdoms dagar förrän de onda dagar komma och åren
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
