Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruth Walfridsson, språklärarinna. Gud ledde det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han såg, vad vi hade för
oss, sade han till sin fru:
"Jaså, tänker du fördärva
henne också?" Att en
konflikt var i uppsegling
förstod jag, och jag kände
stor sympati för denna
goda, känsliga kvinna, som
nu sökte sanningen. Många
år senare, vid min
hemkomst från Kongo,
träffade jag henne åter, denna
gång i London, där hennes
dotter var bosatt som gift.
Hon var då en lycklig kristinna, och vi träffades ofta
och talade om Guds stora nåd emot oss.
Min andra plats var på gården Hamra utanför Tumba.
Där skulle jag undervisa dottern till den dåvarande
brukspatronen samt hennes två yngre bröder. Vid min
ankomst dit en sen kväll låg flickan på bår. Hon hade
blivit sjuk och dött hastigt. Man hade ej underrättat
mig, eftersom jag ändå skulle ta hand om hennes
bröders läsning. Och så stod jag där i det främmande
hemmet och sörjde med de stackars föräldrarna, av
vilka särskilt fadern syntes djupt bedrövad. Vilket
intryck gjorde väl då på mig åsynen av detta ljuva
flickansikte, så blekt och stelt i dödens grepp? Skulle inte
nu mitt sinne stämmas till eftertanke i fråga om livets
Porten till fängelset
i Vänersborg.
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
