Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruth Walfridsson, språklärarinna. Gud ledde det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narna var försedda med sittplatser inte bara inuti utan
också på taket. Däruppe var det nöjsamt att sitta och se
ner på det böljande människohavet på gatan. Det var
tydligen fler svenskar än jag, som begagnade sig av
detta bekväma sätt att "se" London. En dag träffade
jag helt oförmodat den lärde gudsmannen och
nordafrikamissionären, dr Erik Nyström, som satt
däruppe iklädd en vid, rundskuren kappa och med lockarna
fladdrande för vinden, alldeles sådan som han
beskrives i William Bredbergs intressanta bok, "En
frihetskämpe".
Under dessa veckor gavs det mig också rikliga
tillfällen att höra den tidens stora andliga talare, C. H.
Spurgeon, Archibald Brown m. fi.
Särskilt intressant var det att få se Skandinaviska
Sjömanshemmet vid West India Docks.
Sjömanshemmets stiftarinna, dåvarande fröken Agnes Hedenström,
sedermera den så gott som världsbekanta fru Agnes
Welin — ty fanns väl en sjöman i någon hamn av
världen, som ej kände hennes namn — var mycket god vän
med miss Paton. Att besöka sjömanshemmet var bland
det roligaste jag visste. Där fanns alltid något att
hjälpa till med. Efter fru Welins mycket originella
nykterhetsmöten hände det t. ex. ofta, att hon helt enkelt gav
mig i uppdrag att sätta "blå bandet" på hennes
"gossar". Dessförinnan var jag naturligtvis själv tvungen
att dekorera mig med detta hederstecken. Mitt
nykterhetslöfte har jag naturligtvis av allt mitt hjärta hållit
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
