Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruth Walfridsson, språklärarinna. Gud ledde det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.allen lyste ’juset emot mig och tant Isabella stod med
öppen famn och sade sitt varma välkommen. Jag hade
kommit in i en atmosfär av frid och glädje. Efter ett
redigt mål mat, som smakade gott efter svältdagarna
på sjön, skulle, dagen till ära, resten av aftonen
tillbringas i den vackra salongen, som endast togs i bruk
vid högtidliga tillfällen. Tant Isabella föreslog, att vi
skulle sjunga några andliga sånger, hon och
hushållerskan och jag. Ingen av oss hade sångröst, så det gick
knaggligt. Glad var jag, då jag fick gå till mitt rum,
två trappor upp. Där var kallt, som alltid i sovrummen i
England, men jag fick en sängvärmare med varmt
vatten med mig i sängen, och så somnade jag och sov
ungdomens stärkande sömn och vaknade upp för att börja
leva efter ett helt nytt livsprogram. Och hur såg detta
program ut?
De första dagarna eller snarare veckorna gick helt
i åskådningens tecken. Det gällde att på så kort tid
som möjligt bese så mycket som möjligt av allt det
underbara, som den stora metropolen hade att erbjuda.
Därefter skulle studiet av engelska språket tagas upp
på allvar. Miss Paton var outtröttlig i att visa mig
omkring över allt. Vi for över jorden och under jorden,
på tåg, båtar, spårvagnar och bussar. Inte minst fick
de egna fortkomstledamöterna tas i bruk. Man släpade
sig med trötta steg genom kyrkor, muséer och parker,
tills man efter hemkomsten en sådan dag var så trött,
att man bokstavligen stupade i säng. Londonspårvag-
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
