Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruth Walfridsson, språklärarinna. Gud ledde det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen på de små stationerna. I samma kupé befann sig
två nunnor, sysselsatta med sina radband. På min
försynta fråga, hur långt det var kvar till den anhalt, där
jag skulle stanna, fick jag intet svar, och konduktören
lyste med sin frånvaro. Just då stannade tåget och en
livréklädd man kom inrusande i kupén och ropade mitt
namn. Jag kom ut fortare än vanligt och in i ett fint
ekipage, som snart förde mig till Chåteau de Béguin.
Vid åsynen av det vackra slottet, i vilket jag nu skulle
bo en tid, kände jag mig inte så litet bävande. På
trappan stod ägaren själv med sina döttrar. Deras mor var
för tillfället sjuk. Han hälsade mig så hjärtligt
välkommen och såg så rar och vänlig ut, att jag genast kände
mig betydligt lugnare. Familjen Thuret tillhörde en
reformert släkt, som under religionsförföljelserna i
Nederländerna utvandrat därifrån och kommit att bosätta
sig i Frankrike i en helt och hållet katolsk omgivning.
Då jag kom upp på mitt rum, presenterades en ung
fransyska för mig som min blivande "kammarjungfru". Jag
tackade för omtänksamheten, men svarade, att jag var
van att reda mig själv utan kammarjungfru. I denna
främmande omgivning kände jag mig trots det vänliga
mottagandet ganska ensam, ingen anhörig att förtro
mig till. Men då kom för mig en liten engelsk sång, av
vilken jag nu endast erinrar mig första raden:
"Ensam, dock ej ensam". Den hjälpte mig. Stod inte Jesus
själv vid min sida och sade sitt: "Frukta icke, ty jag
är med dig, var icke försagd, ty jag är din Gud."
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
