Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruth Walfridsson, språklärarinna. Gud ledde det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag vaknade därav. En dröm, säger kanske någon. Nej,
det var icke en dröm, det var verklighet. Morgonen
därpå fick jag med posten en engelsk missionstidning, på
vars första blad det stod skrivet: "Fler arbetare för
Kongo." Detta var svaret. På nytt lade jag mitt liv i
Guds händer att använda det efter sin goda vilja.
Nu utvecklade sig händelserna i raskt tempo.
Familjen Thuret flyttade till Paris på några månader. Mina
elever ansågs ha fått den insikt i engelska språket, som
på den tiden hörde till en fransk flickas utbildning.
Deras studier skulle hädanefter bedrivas på deras eget
modersmål. Vi skildes alltså, men icke utan tårar å
ömse håll. Som dyrbara minnen bevarar jag ännu många
kära brev från mina elever och deras föräldrar. Vi stod
i livlig förbindelse med varandra ända till det första
världskriget utbröt. I ett av fru Thurets sista brev
berättade hon om sin mans död och inneslöt ett fotografi
av honom där han låg i sin kista.
Genom fru Thurets förmedling fick jag tillfälle att
hospitera på ett större sjukhus, där det gavs mig en
liten inblick särskilt i sårbehandling och
förlossningskonst. Detta blev mig sedermera till stor hjälp i Kongo,
där jag vid min makes sida deltog i
sjukvårdsarbetet.
I London studerade vid den tiden en ung svensk
läkaremissionär, K. S. Walfridsson, med vilken jag många
gånger sammanträffat under min vistelse där. Mellan
oss uppstod en varm böjelse, som ytterligare stärktes
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
