Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruth Walfridsson, språklärarinna. Gud ledde det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom vårt gemensamma missionsintresse. Innan jag
lämnade Frankrike förlovade vi oss brevledes.
Efter tre år; bortovaro återvände jag via London till
min mor och mina anhöriga hemma i Sverige.
Efter hemkomsten började snart förberedelserna för
min förestående resa till Kongo. Nu var jag glad att
förut i London ha sammanträffat med
missionsföreståndaren, dr Ekman. Han gav mig råd och hjälp och
satte mig även i arbete.
Av anledning, som jag nu ej kan påminna mig, hade
nämligen missionsskolans missionsklass blivit utan
lärare i engelska. Missionsföreståndaren uppdrog då åt
mig att åtaga mig denna undervisning. Det är
intressant att nu minnas, vilka de var, som då tillhörde
missionsklassen. Jag kan inte neka mig nöjet att här nämna
dem vid namn: kinamissionärerna Augusta och B. E.
Rydén, S. M. Fredén, Anders Tjellström, predikant F.
A. Forslund i Söderhamn — som dock av hälsoskäl
blev förhindrad att utgå till missionsfältet —
sjömansmissionär Ljunggren samt Kristina Svensson, syster
till rysslandsmissionären Johannes Svensson. Av dessa
är mig veterligt endast Augusta Rydén i livet.
Tiden gick fort, och utresan till Kongo stod snart för
dörren. Den högtidliga missionärsavskiljningen ägde
rum i Immanuelskyrkan i Stockholm den 22 februari
1891. Utresan till Kongo gick över London, där min man
och jag sammanvigdes på svenska legationen, varpå
följde en kombinerad bröllops- och avskedsfest hos min
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
