Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom till oss. Jag satt tyst som en mus och slukade vart
ord, som de vuxna pratade om den eller den svåra
förlossningen eller om andra förhållanden, som min mor
mött ute i sin praktik och som hon tryggt kunde
anförtro de trofasta vännerna. Moster Kajsa gick själv ofta
från gård till gård och ordnade med kalas eller
begravningar. Inte gick det för henne och min mor att bära
sladder från den ena gården till den andra. Likadant
var det med Kristin, dottern. Hennes livsintresse var
skolan och böcker, på senare år även kyrkligt arbete.
Min bror ägde en sällsynt förmåga, som jag
saknade, att hitta reda på jämnåriga kamrater och hålla
ihop med dem. Sällan såg man honom under
skolferier-na, och jag blev mer och mer ensam och lillgammal —
det värsta jag hörde någon säga om mig. Men ingen
kunde ju hjälpa, att jag kommit underfund med massor
av förhållanden och fakta, som andra ungar inte hade
en aning om. För min kroppsliga utveckling var denna
läggning för stillsamma funderingar och iakttagelser
allt annat än lycklig. Att få bädda ned dockorna, göra
fint i lekvrån och dockskåpet och så sitta och knåpa
med docksöm eller virkning och lyssna till de vuxnas
prat, det var min roligaste lek, tills jag kom i
folkskolan hos en lungsjuk lärare och organist, O. P. Kollberg,
en ovanligt musikalisk och originell man i
sextioårsåldern, som tidigt spådde, att jag skulle bli
författarinna. En gång bodde hos honom under några dagar en
neger, mr Stäpp, som höll guitarrkonsert i sockenstu-
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
