Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gån. Därmed var mitt intresse för Kongo väckt, och
jag drömde under många år om att få resa till Afrika.
Om jag söker erinra mig barndomsminnena, står
händelser i mina föräldrars liv och mina egna små
upplevelser ytterst dunkla och konturlösa. Mest är det
fantasibilder och naturstämningar, som etsat sig in
i barnasjälen. Men först och sist var det intrycket av
människor, som betydde något för mig.
En person jag särskilt kom att fästa mig vid var
en tattare, Mellbergs-Magnus, som bodde ensam i en
stuga inte långt från vårt hem. Han brukade mura,
förtenna, sota och utföra andra tillfälliga arbeten i
gårdarna. Han var svart och mager, ytterst försynt och
anspråkslös, och han kunde berätta om tomtar och
syner. Men när jag börjat i skolan och sökte övertyga
Magnus om att jorden är rund som ett klot, blev han
nästan ond. Det visste väl han, att hela jorden flöt på
havets yta som en pannkaka.
Mina föräldrar var inte absolutister på den tiden.
Man skulle köpa någon liter brännvin då och då, och
flera till kalas, för att kunna bjuda främmande som
kom. Själva använde far och mor sällan sprit, men dä
hela umgängeskretsen hade samma vanor, följde man
tanklöst efter. Jag minns än hur lycklig jag kände mig,
då jag fick hämta brännvinslitern i hörnskåpet i köket
och slå upp en stor sup åt Magnus, då han kommit till
oss i något ärende. Då lyste hans goda, mörka ögon.
Han tyckte om brännvin men söp sig nästan aldrig full.
14—När vi var unga II
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
