Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sakerna och jordgubbarna hjälpte upp både ekonomien
och allas hälsa. Jag blev mycket road av
trädgårdsarbetet, som gav mig nya tillfällen till ensamhet,
religionsgrubbel och dagdrömmar. Men jag hade en gammal vän
kvar i sockenstugan, vilken aldrig likt tant Kristin och
moster Kajsa kunde ro över sjön och komma till oss.
Det var en hög björk med så grov stam, att jag aldrig
kunde räcka att omfamna henne. Den björken hade jag
smekt ömt vid avskedet från sockenstugan och den
torra, soliga lekplatsen under den, där jag haft mitt
lilla lantställe med stuga av en tomlåda och lagård med
små djur. Min träko hade tappat huvudet, och jag
minns än, hur ont det gjorde i mitt bröst, när min far
måste slå en lång spik rakt in i kons hjärta. Hon fick
sedan bo i en riktig lagård på Strandby. Fastän jag
var så lillgammal, var det med verklig självövervinnelse
jag i tretton-fjortonårsåldern slutade att syssla med
leksaker. Jag kan ännu minnas doften i lekstugan, ett
med fönster försett härbre. Min bror fick disponera
halva golvytan — vi delade upp den med kritstreck.
Men jag var egoistisk nog att lägga beslag på
fönstersidan.
Det var ont om folkskollärare i vår socken vid denna
tid. Så gott som alla skolor var flyttande och lärarnas
bostäder dåliga. Ingen stannade länge på sin plats, till
stor skada för barnens undervisning. För att få ha kvar
en duktig lärare, som flyttat från skolan i
sockenstugan, gick min bror och jag den långa vägen till byn
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
