Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säterud, vi gick då i fjärde klassen. Och år 1903 kom
jag i nattvardsskolan.
Vår kyrkoherde var en egendomlig man med starkt
konservativ läggning. En upplevelse från denna tid —
vi läste över sommaren till i september — kanske kan
vara av psykologiskt intresse. Om kyrkoherde Nylén
själv var fullt övertygad om vad han lärde, vill jag låta
vara osagt. Han hade börjat som lärare och var säkert
god pedagog. Man följde lätt med i hans undervisning.
Han gjorde den intressant, och han hade inte stränga
krav på korrekt utanläsning. Men han framställde
aldrig Gud som den kärleksrike Fadern, sådan Jesus lärt
oss betrakta honom. Kyrkoherde Nyléns Gud var
visserligen alltid och allestädes närvarande men som den
stränge domaren med något av allhärskande despot i
sitt ofattbara väsen.
Så kom vi till trosläran om de yttersta tingen. Jag
har aldrig senare hört en människa framställa
djävulen och helvetets lidanden och fasor med hemskare
fantasibilder. Som förpinade benrangel skulle de
osaliga döda komma att plågas genom alla evigheter. Men
de skulle inte lida bara samvetskval över sina onda
gärningar — det hade ju varit fogligt tänkt — utan de
skulle även drabbas av alla jordelivets plågor och
sjukdomar.
Vi läste lördagarna. Hemkommen från lektionen gick
jag ut och plockade hallon. Hela min barnasjäl var i det
vildaste uppror. Skulle Gud vara så grym, så orkeslös
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
