Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och från mors blommor. Kaprifolierna på söderväggen
sträckte sig som längtande händer uppåt mot ljuset,
och alarnas grönska stod frisk mot barrskogen, som
klädde höjden i väster. En kvist på en av alarna
avtecknade sig så vackert mot den blå himlen, att jag ej
kunde taga ögonen från den på länge.
Då vaknade med ens frågan: Varför är allt i
naturen så vackert? Varför är denna lilla fattiga kvist så
fint böjd, varför är varje litet blad ett sådant levande
underverk? Det måste finnas en Någon bakom allt
detta, en Skapare, som tänkt ut allt och som älskar allt
och kan glädjas över allt skönt han skapat. O, Gud
finns!
Det jublade inom mig. Jag måste med hela min själ
ropa efter denne osynlige, underbare Skapare och tacka
för att han finns, för att jag fick tro, att han finns.
Aldrig skall jag glömma denna stund. Det var som
om jag fått vingar. Bibelns ord om det eviga straffet,
prästens utläggning betydde intet för mig i denna nya
tro. Jag hade bara att stilla fortsätta sökandet efter
sanningen. Jag kände, att jag steg för steg skulle nå
fram till sanningens ro.
Under sommaren 1903 hade jag och de mina blivit
bekanta med en ung folkskollärare från Norrbotten.
Han hade kommit på tillfälligt besök till en
barndomsvän, som bodde hos oss på Strandby till följande vinter.
Båda var ogifta, och "farbror Hugo", som vi barn
kallade honom, fick under ett par veckor dela den andre
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
