Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norrlänningens rum. De spisade hos oss. Även vi blev på
det sättet "farbror Hugos" vänner. Men han var redan
då dödsmärkt, opererad för tbc och mycket klen.
Han var den första verkligt allvarliga och
konsekventa idealist jag dittills träffat, en djupt religiös man,
utan att han kunde kallas kristen. En ädlare och mera
osjälvisk och förnäm personlighet torde vara ytterst
sällsynt. Snart fick han dock avbryta sin lärargärning
och återvända till jordbrukarhemmet i Norrbotten för
att dö i lungtuberkulos. Dessförinnan hade han även
besökt oss julen 1903. Han sade då vid ett tillfälle, att
han kanhända inte skulle bli så gammal, men att han
älskade livet och hoppades in i det sista att kunna
övervinna sjukdomen.
Några veckor före hans död hade jag en egendomlig
upplevelse, som det även torde vara av psykologiskt
intresse att anteckna.
Så här var det.
Mina föräldrar hade gått till en auktion och sedan
blivit inbjudna till bekanta, så att de kom hem först
mot midnatt. Min bror och jag hade ett eget vindsrum,
men på grund av den stränga kylan hade vi flyttat ned,
så att han låg i köket och jag i en liten säng i mors och
fars sovrum innanför detta. Dörren till köket stod
öppen. Jag låg och läste i Nya Testamentet, som jag
ofta gjorde denna vinter, men jag släckte snart
fotogenlampan och beslöt att söka sova. Det lyckades dock
inte att komma ifrån tanken på Gud och de eviga tingen.
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
