Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var särskilt läran om treenigheten i den
augsburg-ska bekännelsen, som jag omöjligt kunde’ sluta att
grubbla över.
Min bror sov tungt. Jag hade ingen att tala med
och ingen skrift att taga till hjälp, utom det lilla
testamentet från konfirmationen. Inte heller hade jag
förstånd om att bedja Gud hjälpa mig igenom min själs
svårigheter. Jag trodde, att jag genom mödosamt
tänkande skulle kunna nå mitt mål. Klarvaken låg jag där
och såg ut i kammarens vintermörker. Genom de
gammaldags målade rullgardinerna med en blå fursteborg
och vallbrcar nådde inte ens en stjärnstråle.
Då skred en hög, slöjlikt vit gestalt genom rummet,
så ännu en och slutligen en tredje. Allt var så tyst och
stilla, gripande och högtidligt. Jag fick en bestämd
känsla av att tre skilda väsenden gått livs levande förbi
min bädd.
"Andarna hava icke kött och ben, som I sen mig
hava", sade en gång Mästaren. Någon mänsklig gestalt
hade inte heller jag kunnat iakttaga, endast ett
gåtfullt något, som kom och försvann.
Först efteråt föll en stor förskräckelse över mig. Jag
gick upp och tände lampan och satte mig i bädden för
att virka. Läsa vågade jag inte. När mor och far kom
hem, brann lampan och jag sov lugnt med virkningen i
händerna. Efter denna upplevelse slutade jag att
grubbla över läran om treenigheten i gudomen.
På dödsbädden blev vår vän "farbror Hugo" helt
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
